Stockholmsmys!

Pappa hade fått en dag i Stockholm i present av mamma så på förmiddagen den 30e maj åkte vi till Junibacken och där väntade Caisa på oss för att vara med oss och framförallt barnen hela dagen. Junibacken var supermysigt. Här springer Pontus och leker lite.








En jättestor Astrid Lindgren bok som var rolig att läsa i.

Här berättar han för oss andra vad som står i boken.


Läser för Caisa.

Här är pappa och Pontus i Pippis hus.

Sitter på Pippis häst.

Bakar pepparkakor på golvet i Pippis hus.






Mamma och Linus myser lite.

Sen var det dags för Pippiföeställning och alla barnen satte sig på golvet runt Pippis hus.

Pippi

Dunderkarlsson och Blom.

Caisa fick nog inte se så mycket av Pippiteatern. Hon stod och pratade med Linus. Så mysigt de ser ut att ha det.

Sen åt vi lunch och Pontus fick äta Pippis pannkakor. Det tyckte han verkligen om.

Sen var det ju Stockholm maraton så vi gick ner till strandvägen där vi träffade Wendy och Hugo. De skulle kolla på pappa Per som skulle springa.

Pers föräldrar var också där och vi stod alla och letade efter Per bland alla som sprang.


Det är inte lätt att hitta en man bland alla de som sprang men rätt som det var så hittade vi honom. Han såg pigg ut, efter 7 km i och för sig, men vi hoppas att vi lyckades ge honom lite extra krafter.

Här får man en liten bild på hur mycket folk det var som sprang. Och det verkade aldrig ta slut.

Vi gick en bit och lyckades se den sista tjejen kämpa sig fram. Ibland undrar man faktiskt hur vissa av dem tänker. Är det verkligen något som man ger sig in på om det inte finns några som helst chanser att ta sig äns 1 mil. Efter den sista tjejen kom iaf en polisbil och bara 1 min efter det så kom den ledande killen på 2a varvet. Här ser vi ledaren passera vid 3 mil.

Efter detta åkte vi hem till Caisa och mamma och pappa gjorde sig fina och så åkte de ut till en restaurang vid Nacka Strand och åt en härlig middag i solnedgången. Det var en underbar dag. Och vi tackar alla Caisa för allt. Linus sov gott medans Pontus och Caisa busade och mös hela kvällen. Tack Caisa för att du gjorde denna dagen till något vi kommer att komma ihåg resten av våra liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0